För jag ville jobba med ekokafé, för jag ville odla, för jag var trött på kultursnack, för jag ville vara med mina barn. Målade och tecknade gjorde jag ändå. Jag är sämst på att sluta vara konstnär. Och på ett sätt sämst på att vara konstnär också, för jag skäms. När jag jobbar skäms jag inte alls. Jag tänker, på allt, det fula, det vackra, det djävulska i livet. Jag vill kommunicera men inte bli bedömd, hopplöst.
Karin Öst 
Lämna en kommentar